Barnen tjafsade och bråkade och skrek och bökade hela dagen... Försökte få dem att hjälpa till och det var gnäll för det med.... sedan bråkade äldste sonen med pappan, som var på väg för att äntligen hämta hem vår bil från verkstaden. Sonen var arg och slängde en innebandyboll på fönsterrutan när pappan var utanför - den gick sönder, fönstret alltså!! 8 åringen får ta lillprinsen på 1 och leka i hallen uppe medan jag plockar upp glasbitar i vardagsrummet och dammsuger bort alla rester...
Just när jag är klar kommer hon springande, men en liten kille som illvrålar och har blod i hela ansiktet. Jag får nästan panik, hittar tvättlappar och börjar tvätta för att se vart det kommer ifrån. Det visar sig vara ett jack i pannan denna gång (har varit tänderna innan), 2 cm långt och det ser djupt ut. Jag ser ju att vi måste in... Men maken är ju i grannstaden 2,5 min bort och jag har inte bil. Ringer hem honom, han är precis vid verkstaden, så han lämnar hyrbilen där och skyndar hem. Jag gör oss i ordning och ringer akuten.
Jag gillar inte att lämna barnen hemma själv, annat än när jag handlar på affären en halvtimme. Men vi har ingen barnvakt och grannarna var inte hemma just då. Jag förmanar barnen och låter de stora (13 och 14 år) ta hand om de små, äldste sonen får fixa mat åt dem.
Vi åker vis 18 och är hemma strax efter 21. Då har de ätit, städat upp, plockat och städat bäst de kan runt om. Släck alla ljus och tänt värmljus i kök, hall och vardagsrum. Och de har klarat sig allihopa, tydligen kan de vara sams när det verkligen gäller...
Vi hittade kameran i skötväskan när vi väntade på läkaren, så vi passade på att skaffa bildbevis...Lillsonen kommer hem med limmat jack i pannan. Läkaren ville sy, men sköterskan tyckte det skulle gå att limma... och det är ju en hel del lättare om man säger så. Det var ett fint rakt jack, om än lite djupt.
På väg hem från akuten...med snuttefilten i munne och limmad jack...
Behöver lite gröt innan han fick sova när vi kom hem...kolla blicken, ser nästan skräckslagen ut!!Man kan säga som så att jag var rätt slut när sedan lugnet var tillbaka...
1 kommentar:
Stackars Leon!Vad skönt att ni slapp vänta så länge på akuten(alltså inte i 5-6 timmar).Har suttit länge med både Julle och Saga när de varit med om liknande saker!
Ja vissa dagar är det som förgjort!Jag måste bara beundra att du trots mkt att göra påskpyntar och gör fint och barnen är ju alltid så fina!
Här här vi inte ens ett påskris...
Jaja nästa påsk orkar jag säkert med sånt!Lite pynt har ju barnen gjort allafall.
Glöm inte att ge dig en klapp på axeln för_du_är_en_fantastisk_mamma!
(Barnen hade ju jättebra tlllsyn hemma av de större barnen.Ibland så har ju nöden ingen lag)
Kram!!
Skicka en kommentar