Höstlov...vem hittade på det?

Alltså, mina barn är UNDERBARA! Måste bara säga det först. Men ibland känns det som allt annat... Höstlov, och alla går hemma och hänger. I dag har jag varit både mamma och fredsmäklare, polis och domare... Känns som om man vill bara spricka!

Jag fattar inte hur de kan bråka så mycket och tjafsa om helt onödiga saker.

På sen eftermiddag fick några kompisar och då ändrar sig läget direkt. Vilken tur att de har kompisar!! Hellre fulla huset med ungar och LUGN, än bara mina egna och fullt kaos! Som i söndag, då hade vi allt om allt 19 barn samtidigt här hemma!

Men de är DUKTIGA också, hjälper mig med en hel del, så är det ju. Tro inget annat!

*

Nu är det lugnt i huset, alla (utom E då, som lever sitt eget tonårsliv i källaren...) sover och jag sitter här i ett bombad hus och bara lyssnar på stillheten. Vilken minut som helst måste jag ta ett ryck och städa upp i röran, så att dagen i morgon kan få börja från noll och inte minus. Det lär bli en sen kväll om man säger så, för än så länge lyder inte kroppen...

I morgon är en ny dag, tack gode Gud för det! Då kan vi börja om kanske få en helt toppendag!
Hoppas skall man alltid!

*